Ja, ni gissade rätt (eller kanske inte). Efter att ha torkats ut på idéer med Die Another Day, så bestämde sig producenterna att ta karaktären åt samma håll som Christopher Nolan gjorde med Batman Begins. Jag måste erkänna att när jag hörde att Daniel Craig skulle spela James Bond, så tänkte jag "verkligen? Ska den här killen spela Bond? Kom igen". Jag var inte helt övertygad fortfarande efter trailern, som faktiskt var rätt så cool i hur den såg ut. Jag trodde fortfarande att han skulle suga. Tack och lov så hade jag fel. Craig är inte bara charmig som James Bond, men han är också brutal, kall och, när han behövde vara, känslig, något som jag tror är närmare boken. De gamla James Bond var alla bilder om män önskar att skulle vara. De var stiliga, kaxiga, kvinnomagneter och äventyrlig actionspion. Craig är allt det där, men han är mer oborstad och omogen, vilket ger oss en tydligt bild om hur ung han är i sin karriär. Det får mig att inse att jag tror att det närmaste vi har till en modern Sean Connery, som för mig är fortfarande den bästa Bond. Han har allt det som gjorde de tidigare bra och gör fortfarande sin egen grej. Resten listan av skådisar är också väldigt bra med Mads Mikkelsen, Jeffrey Wright, Judi Dench och den fantastiske Giancarlo Giannini (ursäkta om jag stavar fel).
Och handlingen, oboy, är den fantastisk eller inte? Manuset var skrivet av Oscarsvinnaren Paul Haggis och Bondveteraner Neil Purvis & Robert Wade och de har gett oss den mest insugande bondhandlingen på flera år. De håller in ända från början och slutet eftersom dess scenarion aldrig håller sig på en plats för länge. Det kanske några för scener på pokerbordet och att titta på när folk spelar poker har aldrig varit ett nöje för mig, Men det är lätt att ignorerna pokerdelen av de scenerna och istället fokusera på hur hjälten och skurken tittar på varandra. De säger knappt några ord till varandra, men man kan känna fientligheten i deras uttryck. Det är nästan som om de kan läsa sina tankar. Manuset får också karaktärerna att kännas som verkliga människor. Bond och hans kärleksintresse, spelad av Eva Green, tjafsar, speciellt i mitten, bak och fram så realistiskt att man till slutfår se in deras bakgrund utan att bli totalt tillsagd om det. Dialogen är smart och elegant, liksom engelsk elegant, vilket ger en mer mänsklig sida till filmen. Det är dessa saker som får dig att bry dig om dessa karaktärer. Tror det eller ej, men jag grät faktiskt lite i slutet, lite av en underlig upplevelse med en Bondfilm, och det var första gången i hela serien, även med de bästa, som jag verkligen brydde mig om karaktärerna.
Actionscenerna är några av de bästa någonsin i hela serien. Olikt många andra stora actionfilmer, så fokuserar den på actionen, mer old school, istället för den skakiga kameran vi är så vana vid idag. Det finns en väldigt spännande scen där Bond jagar en bombmakare genom byggnadsplats i Madagaskar och den scenen är väldigt kul. Det finns några väldiogt imponerande scener i filmer. Men som jag sa, så handlar det inte om action, det handlar om karaktärerna och de är fantastiska karaktärer. Kameraarbetet, musiken och klippningen är alla på bra plats. Det är bara en väldigt välgjord film
Casino Royale hade mycket emot den, men tack vare Craig's prestation, Martin Campbell's stiliska regi och ett smart manus, så tror jag att kan bli ihågg som en av bästa Bondfilmer sen Sean Connery's tid. Och det är anledning nog att ge den nummer 10 platsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar