En av de regissörerna som har haft sitt bästa årtionde var Clint Eastwood, det här är en av hans bästa. Det är en berättelse om en underskattad boxningtränare vid namn Frankie Dunn, spelad av Eastwood. Han har förlorat all lust för att träna nån framtills han möter en amatörboxare från Missouri vid namn Maggie Fitzgerald, spelad av Hilary Swank (hon vann sin andra Oscar för den här filmen). Hon vill att han ska träna henne så hon kan uppnå sin dröm om att bli boxningsmästare. Dunn går motvilligt med på det. Morgan Freeman (som också vann en Oscar för den här filmen) spelar Dunns kollega och vän som berättar historien.
Allt detta om drömen om att bli mästare är inget nytt och en gammal man som tränar den amatören för att vinna är inget nytt (tänk Rocky). Men vad Eastwood och manusförfattaren Paul Haggis gör är att ge det en unik tvist som jag inte tänker ge ut. Den har lite av en tyst känsla. Något som man måste gå igenom för att förstå. Om du vill ha en upplyftande film som får dig på gott humör så får du leta på nåt annat ställe. Därför att filmen är otroligt sorlig, men den har en vacker ambigouitet (är det hur man stavar det?). Eastwood använder smart en stil som förhindrar att den blir en total melodrama. Istället blir det något som du sitter där och tänker "wow, det känns som jag har sett den här filmen förut, men det är inte kliché. Det känns som om den har varit med mig hela tiden, men den är inte så gammal". Jag tycker att Eastwood är en fantastisk regissör och att kanske det är i det yrket som han är bäst i, även om han också är en fantastisk skådis. Om du inte har sett nåt av hans regiarbete så föreslår jag att det här är den filmen du borde se.
Men den riktige stjärnan är Hilary Swank. Det är så förvånande över hur mycket hon kan arbeta igenom för att göra sig till en annan person. Hon gör den här karaktären mänsklig och sårbar på så många sätt, men om jag berättade för mycket om det skulle jag spoila hela filmen. Vad jag kan säga är att hennes arbete till den här rollen skiner genom henne. Hon skapar en av de bästa kvinnliga karaktärerna i det här årtiondet. Och Morgan Freeman är jag alltid glad att se, så jag kan inte säga mycket. Men det här är nog en av hans bästa prestationer sen Shawshank Redemption.
Million Dollar Baby är ett mästerverk i filmskapande och en av de bästa sportfilmerna jag har sett. Det är här är inte en modern Rocky. Det är i sin egen liga. Den tar vad som kanske hade varit uttröttande melodrama och gör det till en verklig karaktärstudie. Jag hoppas på att Eastwood gör många fler filmer. Oavsett om du gillar boxning eller inte (jag förstår fortfarande inte sporten), så rekommenderar jag den stort till alla som nånsin undrat hur bra av en regissör Eastwood är.
har sett den =D
SvaraRaderaden e riktigt bra =)