Top 10 Filmer från 2000-talet: #7

Lite av en dubbeldos den här veckan. Mitt nummer 7 val är en av de mest underligaste filmerna någonsin som inte har att göra med magi, mystik eller science fiction, allt har mer att göra med hjärnan.Den handlar om en kille, spelad av Guy Pierce, som är ute och jagar mannen som han tror våldtog och mördade hans fru. Enda problemet är att han lider av konstant minnesförlust från attackern, så han kan inte lägga till något nytt minne efter den stunden. För att komma ihåg, så gör han noteringar, fotografier och tatooeringar på sin kropp för att påminna sig själv. Han får hjälp av två människor, spelade av Joe Pantoliano och Carrie-Anne Moss, som han inte litar på.

Filmen var skriven och regisserad av Christopher Nolan, baserad på en outsläppt novell av hans bror Jonathan. Vad han gör här är något som kanske kommer att frustrera folk som föredrar att ha saker och ting rakt framåt, men om man är villig får man se en film som håller sig på en linje som förvirrar en och ger både huvudkaraktären och publiken förvirring. Det ger en större känsla av han går igenom. Han kan inte komma ihåg och ända i början är man på en plats då man inte vet vad som händer och sen är vi i en annan tidpunkt. Man undrar "är det här förtiden? Nutiden? Framtiden? Var är jag"? Det ger mer det mer av en annan sorts flöda som vi inte har sett i en film förut.

Kanske det är en film som man borde se mer än en gång eller inte, men man kan se det som en utmaning nästan. Liksom kan du se hela filmen och få ihop alla pusselbitar, så är du en väldig smart man, men tror mig, du kommer att känna som om du själv fått minnesförlust efter filmen. Detta hjärnspel är det som verkligen skiljer Memento från många andra thrillers. Det arbetar emot dig genom att säga "vill du ha ett svar? Lös det själv då"! Varenda gång du tror att du har listat ut allt kommer det en ny tvist.

Det här är en av de mest utmanande filmer jag någonsin sett. Vid varje scen kommer den ett nytt avslöjande. Alltihop är som ett spel på hjärnan. Jag menar till och med kameraarbetet kan vara utmanande. Om du är beredd på attse filmen och dess utmaningar, så varsågod, men kom ihåg du kommer att tappa bort dig. Nolan har därmed skapat en välgjord film som fungerar som ett mysterium och hjärnutmaning.