Avatar recension

Här kommer den mest hypade filmen under hela året, om inte möjligtvis årtiondet. Den har varit i arbete ända sen mitten av 90-talet och dess skapare James Cameron har lagt mycket arbete i dess specialeffekter och dess 3D-effekter, som han hoppas på ska revolutionera filmer för alltid. Filmen har mötts med mycket älskande och hat innan dess utsläpp, men snacket innan filmen avgör inte dess kvalitet. Kan den trefaldigt oscarsvinnande regissören av Terminator 1 & 2, Aliens och Titanic visa oss att han fortfarande är "King of the World"?

Cameron's första långfilm sen Titanic, som var för tolv år sen, tar plats omkring 150 år in i framtiden på en avlägsen måne kallad Pandora, ett tropiskt paradis, om du inte räknar all aggresiv flora och fauna och de 3-4 meter långa blå, pilbågebärande infödingarna kallade Na'Vi, plus en atmosfär som är omöjlig att andas för människor. Ett privat företag från jorden håller på att gräva igenom planeten i jakt efter en väldigt sällsynt mineral. Na'Vi-varelserna gillar inte att de förstör deras heliga land och en konflikt växer fram. Vi följer den här händelsen genom ögonen på en handikappad ex-marin vid namn Jake Sully, spelad av Sam Worthington, som kommer till planeten för att fylla i sin mördade tvillingbrors plats i Avatar-programmet. Det här experimentet innebär att man blandar ihop människors DNA med infödingarnas DNA för att skapa en konstgjord, men fortfarande organisk kropp som liknar en Na'Vi, som användaren med det identiska DNA:et till avatarn kan styra från en länkningsmaskin. Programmets skapare spelad av Sigourney Weaver, en James Cameron-favorit så klart, använder detta för att försöka kommunciera med dem om en diplomatisk lösning. Det här "fjärrstyrda kropp"-experimentet tillåter Jake att röra på benen igen. De anställda marinernas säkerhetschef, spelad av Stephen Lang, ger ett erbjudande om att ge Jake pengar till en väldigt dyr operation för återställa hans riktiga ben i utbyte mot att han ser till att övertala en av Na'Vi-klanerna att flytta från sitt hem som råkar var den största hållningen av mineralen och om det inte går så måste han lära sig om deras svagheter. Jake blir initeriad i klanen och börjar sen att fästa sig till dessa varelser och blir förälskad i en Na'Vi kvinna vid namn Neytiri, spelad av Zoe Saldana i motion capture (vilket innebär riktiga skådespelare på inspelningen med prickar på hela kroppen och ansiktet som spelar in dess rörelse (inkluderar ansiktet), som sen datoranimeras och sätts in karaktären). Jake börjar sen känna sig osäker om hans dedikering ligger till sin nya klan eller med sin riktiga ras.

Filmen har snackats om i en evighet och den är äntligen ute på biograferna. Och jag måste säga nu; Avatar är en av de mest visuellt fantastiska filmer jag någonsin sett. Cameron har verkligen gjort ett genombrott i CGI, motion capture och 3D. Jag såg den på en bra bioduk i 3D och det är nog den bästa 3D:n jag någonsin sett. Den kastar inte saker mot dig varenda minut, inte heller så pekar karaktärerna och säger hej till dig. Den används inte som en gimmick, utan använder den smart. Man glömmer faktiskt att man tittar på den i 3D och känner mer att man är i den här världen. Medans 2D-versionen är fortfarande bra att se, men det är bäst att se den i 3D. Tro mig, det är värt varenda öre du spenderar. Hoppas att fler filmer lär sig det.

Men dess effekter, 3D eller ej, är det som säljer det hela. Du kan säga vad du vill om karaktärsdesignen på Na'Vi, men de är faktiskt, för mig, den mest detaljerade dataskapelsen sen Gollum i Sagan om Ringen. Jag menar deras rörelser känns så mänsklig, även om de är aliens, eftersom animationen inte är för perfekt och det känns mer som om faktiskt rör på sig. Deras ansikten är det bästa om dem, eftersom de äntligen fullbordat ögonen. Om du tittar på Robert Zemeckis' Polarexpressen, Beowulf eller En Julsaga, så är märker du att många bikaraktärer känns plastiga och gummiga och ögonen bara hoppar omkring och de blinkar inte. Men med Avatar, så agerar faktiskt ögonen på ett naturligt sätt och de rör sig helt normalt. När du tittar på t. ex. Neytiri så känns det faktiskt som om Zoe Saldana verkligen är där i make up, men samtidigt vet du att det inte är så eftersom det skulle vara omöjligt att göra sånt med make up, så hon och alla andra som är med i filmen i bara CG, som Wes Studi, CCH Pounder och Laz Alonzo, är lika utrycksfulla som människorna i filmen. Och de som är i både live action och CG, som Worthington, Weaver och Joel David Moore, de ser faktiskt som de riktiga skådisarna, men samtidigt ser de lite annorlundare ut (man måste se annorlunda ut om man har stora gula ögon). Och Pandora själv är en häpnadsvärd skapelse. Även nu finns det bilder som sitter fast i mitt minne. Som den där växten som poppar ner i marken när man rör den eller de där fyrarmade aporna. Allt detta har detaljer som är på en totalt annan nivå. Det skapar en värld som verkligen känns som den skulle kunna finnas, även om det finns flytande berg i luften, (fråga inte hur, det har nåt att göra med en flux vortex eller nåt). Varenda bild av världen här är några av de mest minnesvärda visuella stunder under årtiondet. Jag skulle snacka om detaljen på ett träd i bakgrunden i timmar. Om detta är vad som kommer hända med filmindustrin så kör igång med det då.

Men hur är handlingen? Tja, vi har lite av en klassisk "going native"-story. För mig är den väldigt lik Dansar med Vargar, Pocahontas och Den Siste Samurajen. Det behöver inte nödvändigtvis vara en dålig grej för det är det inte. Jag tycker att det är en väldigt bra handling. Visst, den är inte enormt originell, men tänk på Star Wars här. Vad är det egentligen? Är den verkligen mer än en klassisk samuraj/western-film? Många har snackat om att handlingens var den här filmens svaghet, plus att dess anti-krigsmeddelande är rätt så tydligt. Jag kan förstå vad de menar, det är inte en extremt originell handling, men den är inte dålig. Jag har sett den två gånger nu och jag kan säga att första gången kände jag att eftersom det är en sån handling så hade den inte så många överraskningar, eftersom jag kunde gissa mig hela vägen. Men sen när jag har sett den en andra gång så börjar det kännas mer bekvämt och passar in (dessutom, tycker ni verkligen att handlingen är värre än Transformers 2? Den filmen var så okonsistent och idiotisk, att nånting som Avatar omöjligt skulle kunna vara dåligt i jämförelse med den filmen).

När det kommer till prestationerna i filmen så är det faktiskt imponerande. Sam Worthington är rätt så bra i filmen, eftersom han inte är en sån entonig prettyboy, han känns faktiskt mer som en vanlig kille och jag gillade hans kemi med Zoe Saldana. Sigourney Weaver spelar hennes karaktär lite mer som Ripley om hon vore en forskare, men hon har fortfarande den där tuffa styrkan som vi ser i Cameron's kvinnor. Ett annat fall av deja vu är Giovanni Ribisi, som tekniskt sett spelar Paul Reiser, Burke från Aliens. Och sen Michelle Rodriguez, som är som Vazquez, fast lite mer mjuk. Och Joel David Moore, han är som Bill Paxton, det enda som behövs är "Game over, man, game over". Och det är inte bara hur de spelas, det är också hur de är skrivna. Det är ett fall där Cameron repeterar sig själv, men det är inte en dålig grej och om ni tycker han gör en rip-off på både karaktärerna och teknologin i Aliens, så ni säger ni att han borde stämma sig själv för det. Men skådisen som stjäler showen är Stephen Lang som är en fantastisk skurk. Han är 57 år gammal och är byggd. Han är väldigt läskigt och hotande, även om han är lite av en stereotyp. Han säger allt cliché som en marin skulle säga i en sån här film, men han ger allt han har till rollen och har mycket kul att med spela rollen.

Som jag har sägt så är Motion Capture arbetet i filmen på en helt annan nivå. Det här var första gången i en film som jag verkligen totalt såg dem som verkliga människor med make-up på och den mest fantastiska grejen med det är bara hur mycket känslor kommer ur dessa skapelser, speciellt Saldanas karaktär som blir förrådd och ser hennes hem förstöras. När jag ser en datoranimerad blå kattliknande utomjording som en riktig prestation, då har man åstadkommit något fantastiskt och man vill nästan gråta med alla dessa Na'Vi varelserna när deras vackra värld förstörs. Detta är något som man inte ens kan få ur vissa riktiga skådisar. Kan detta betyda att vi kan göra samma med människor? Jag vet inte, men det här är definitivt ett steg framåt och jag hoppas på att fler filmskapare kan använda denna teknologi mer.

Avatar kanske inte har en sån originell handling, men det är en fantastisk välgjord och absorberande film som aldrig blir tråkig under dess två och en halvtimmes längd. Den skapar en värld bortom allt du någonsin sett och revolutionerar hur man gör filmer, såväl som 3D och bevisar att James Cameron kan fortfarande spendera hundratals miljoner dollar på ett bra sätt. Den gör inget så originellt handlingvis, men den behandlar sin handling med allvar och respekt. Jag vet om att det kommer att finnas folk som inte kommer att gilla filmen, men oavsett om du gillar filmen eller inte, så kommer denna filmen att snackas i flera år om hur den utvecklade specialeffekter, precis som den första Star Wars gjorde. Oavsätt om du ser filmen för bara effekterna eller inte, så kommer du att finna en fantastisk bioupplevelse och en av årets bästa filmer.